Heathrow

Heathrow var STORT, jag har ju hört att det ska vara det och det var verkligen gigantiskt. Så fort jag kom fram fick jag ta en buss till en annan terminal och det tog drygt 10 minuter. Fick gå igenom säkerhetskontrollen och började pipa, fick ta av mig skorna och allt och bli grundligt genomsökt. Sen hade jag beräknat fel och fick stanna där i fler timmar än väntat, tror det blev närmare fem. Terminalen var den mysigaste jag varit på; det kändes mer som ett litet shoppingcenter än en flygplats. Jag spenderade flera timmar med att bara gå runt och kika, men allas gästfrihet blev för mycket efter ett tag och jag sökte skydd inne på toaletter och caféer. Åt mat på en italiensk restaurang, det var ingen höjdare.

Klockan nio fick jag reda på vilken gate jag skulle till. När jag skulle gå in så nämnde jag min nötallergi, och det skulle jag aldrig ha gjort. Blev skickad från person till person, och det ringdes in doktorer och hela köret. "We need to check if your condition is good enough to let you travel today". När jag väntade på personerna som skulle fråga så rann det över. All stress, alla nerver, ALLT kom ut och jag började stortjuta. Jag hade inte gått igenom allt detta som varit den senaste månaden och dagarna för att sen inte få åka! Jag förklarade situationen för doktorn, kaaanske förfinade historian lite och sa att det inte var så farligt trots allt, att jag bara ville informera ifall dom kanske hade velat göra ett utrop i högtalaren, som dom brukar.

Det slutade med att jag fick flera säten för mig själv, för att ha min egna nötfria plats. Passade mig bra, sov som en stock resten av resan. Nu sitter jag i Hong Kong och har panik över att jag inte kan ladda datorn någonstans..