Hejdå Sverige

Det var först när jag hade satt mig på flyget i Östersund och jag hörde hur flygmotorerna startade som jag insåg att jag faktiskt är på väg. Flippade ur lite och började nästan lipa haha. Det har varit oväntat svårt att säga hejdå till alla, och när man redan har en massa nerver som spökar blir man lite extra känslosam.
Just nu sitter jag på Skycity i Arlanda och väntar på flyget till London, en väntetid på drygt 6 timmar som snart är över (tack och lov). Lyckades precis klura ut hur jag skulle få Internet att fungera, nu när det bara är drygt en timma kvar tills jag ska till gaten. För övrigt ser reseplanen ut såhär;

Östersund - Stockholm
Stockholm - London
London - Hong Kong
Hong Kong - Auckland
Auckland - Queenstown

När jag kom hit och skulle gå till rätt terminal för att hämta ut biljetterna så fick jag visa upp mitt visum och alla papper, och nu har jag alla biljetterna från Stockholm till Auckland i väskan. Känner mig trött, svettig och nervös, aningen febrig, men inte det minsta pirrig faktiskt - antligen på grund av denna eviga väntan här inne som nästan fått mig att glömma bort vad jag håller på med.

Jag antar att det inte riktigt har gått in än trots allt.