I höstas fick Lukas ett bra jobberbjudande från en fin restaurang
i Queenstown, Nya Zeeland. Det var då som vårat prat om att flytta dit började.
Han har rest runt en hel del i sitt liv och bott lite här och var. Denna lilla
staden, som är ungefär tre gånger större än Åre, är det ställe som han känner att han skulle kunna se sig själv bo fast på. Jag tror han går igenom någon slags ålderskris och känner att det är dags att växa upp lite. Efter att ha varit på resande fot så länge och haft en mängd olika tillfälliga
jobb och hem känner han att det är dags att slå sig ner någonstans, med ett
ordentligt jobb och en egen lägenhet.
Jag hade själv aldrig föreställt mig att jag skulle flytta
till Nya Zeeland, det finns många andra länder som jag trott att jag skulle ha
rest till före. Från början var jag rätt skeptisk och visste inte riktigt vad
jag tyckte, men för en person som bara längtar ut och vill se världen så känns
det som en helt okej början ändå. Får man en sån här möjlighet så är det bara
att ta den, känns det som. Har man någon som bryr sig så mycket och alltid tar
hand om en, och som dessutom har erfarenheter och kontakter, så underlättar det
väldigt mycket.
Vi bestämde att Lukas skulle åka dit först och få ordning på lite saker, börja jobba och fixa boende. Jag skulle stanna kvar i Sverige ett tag och verkligen känna efter själv hur jag ville göra. Ha lite tid för mig själv, umgås med familj och vänner och komma på vad som blir bäst för mig.
Dagarna innan Lukas skulle åka funderade jag inte så mycket på saken. Däremot var det en stark känsla som började ta plats i kroppen på mig, en känsla som sa att jag måste följa med. Allt var så bra mellan oss och för första gången sedan allt startade så kände jag att jag faktiskt ville åka. Samma dag som Lukas åkte flyttade jag hem till mamma, till mitt gamla flickrum. Det var då jag bestämde mig. Jag skulle åka.
Vi bestämde att Lukas skulle åka dit först och få ordning på lite saker, börja jobba och fixa boende. Jag skulle stanna kvar i Sverige ett tag och verkligen känna efter själv hur jag ville göra. Ha lite tid för mig själv, umgås med familj och vänner och komma på vad som blir bäst för mig.
Dagarna innan Lukas skulle åka funderade jag inte så mycket på saken. Däremot var det en stark känsla som började ta plats i kroppen på mig, en känsla som sa att jag måste följa med. Allt var så bra mellan oss och för första gången sedan allt startade så kände jag att jag faktiskt ville åka. Samma dag som Lukas åkte flyttade jag hem till mamma, till mitt gamla flickrum. Det var då jag bestämde mig. Jag skulle åka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar