Kererū

Enligt väderleksrapporten ska det snöa här i stan imorgon, något jag tvivlar starkt på. Vintern som vi haft har varit väldigt mild och jag kunnat strosa runt i skinnjacka dessa månaderna, det har känts som våren gör hemma. Den stora skillnaden är dagsljuset som håller i sig allt längre och längre, och bäst av allt är att solen har övertaget över moln och dimma numera.
     Idag vaknade vi lite senare än vanligt och låg i sängen och pratade ett bra tag innan vi tog oss upp. Tog en promenad eftersom det såg soligt och härligt ut, men när vi gick längs stranden med varsin Subwaymacka tog vinden i rejält och det blev lite kyligt trots solens varma strålar. Vi fick syn på något som fick oss att häpna; en man, kanske i 50-årsåldern, SATT UTE I VATTNET! Vinden fick vågorna att brusa, men trots detta satt mannen lugnt och stilla med vattnet upp till axlarna och han såg ut att meditera där han satt och blickade ut över sjön och bergstopparna. Han är helt klart tokig, jag undrar vad han tänkte på när han klev upp imorse. Mannen var kvar när vi promenerade förbi på väg tillbaka mot stan.

     Efter Subway, promenad, fika och kik i affärer gick jag ensam hem när Lukas började jobba. Pustande och frustande upp för backen - vi bor bara två minuter från centrum, men det är uppför hela vägen hem. Rätt som det var hörde jag något komma susandes två meter över huvudet på mig, trodde det var någon som kastade något men så var inte fallet. Det var en duva som flög rakt över mig och landade i trädet fem meter bort. När jag säger duva tänker ni på såna små, gråa och äckliga som finns överallt i Sveriges storstäder. Nya Zeeland är ett fågelparadis och har även en duvart som är unik för landet, första gången jag såg den var på fågelparken som vi besökte för några veckor sen. Gissa sizen på denna pippin? 50 centimeter stor, tjock är den också så man skulle hellre kunna tro att det vore en uggla. Hade antagligen dött om jag hade fått den i huvudet istället.