One and a half

Idag är det inte vilken dag som helst, det är nämligen min och Lukas 1,5-årsdag! Helt galet hur fort tiden går och hur mycket som hinner hända. Jag tänker på allt jag/vi har hunnit med under tiden vi varit tillsammans och allt som har hänt. De största och viktigaste sakerna är väl att jag gjorde min första egna utomlandsresa, tog studenten, flyttade till Visby med Lukas, flyttade hem och började mitt första riktiga jobb, vi flyttade in till Åre, jobbade ihop pengar, planerade och genomförde en hel del jobb inför en stor flytt helt själv OCH flyttade sen till andra sidan jordklotet och lämnade allt som någonsin varit bekvämt och säkert i mitt liv. Ofta får jag ångest och tänker att jag är 20 år och inte har gjort något med mitt liv, att jag bara låter livet glida förbi. Men när jag tänker efter så har jag gjort allt detta under bara 1,5 år, så jag undrar verkligen vad jag kommer ha hunnit med inom de kommande åren.
     Egentligen hade jag lust att skriva lite cheesy om hur glad jag är över att jag träffat Lukas, men jag ångrade mig. Jag tänker alltid för mycket och lyckas aldrig få ut allt jag vill säga. Kort och gott; jag är bara väldigt glad. Och jag är minst lika glad över att alla mina nära och kära också har tagit emot honom med öppna armar, det är så kul att ni tagit er tiden att, på ett eller annat sätt, lära känna honom oavsett om det varit genom att prata med honom i telefon, på facebook eller i verkligheten. Min familj och mina vänner är det viktigaste jag har, likaså Lukas. Så tack.

3 December 2011

Varje gång jag kommer in genom dörren här hemma så möts jag av de två (tre med Lukas) killarna som jag bor med, samt två andra killar som jämt och ständigt hänger här. Dom hänger alltid i vardagsrummet, spelar TVspel, lyssnar på musik, lagar stora middagar och diverse. Idag mår jag så himla bra, det känns verkligen som att jag börjar få ordning på saker och ting. Denna lyckokänsla gör att jag verkligen känner hur mycket jag uppskattar dessa personerna. De är ju trots allt som min nya familj. Dagen i ära bestämde jag och Lukas oss för att göra hemmagjorda churros (de argentinska "bakverken"). Efter jag slutade jobba gick vi och handlade allt vi behövde, och när vi kom hem var såklart alla grabbar här hemma. Lukas skötte själva the making av churrosarna och jag städade och dukade fint vid bordet. Det bjöds på nyfriterade churros med dulce de leche (typ, karamellsås) och saft.
     Nu sitter vi alla uppkrupna i sofforna/fåtöljerna med en sprakande eld och det spelas givetvis FIFA nu under tiden som jag skriver. Jag har en härlig känsla av välbehag i kroppen och vill dessutom be om ursäkt för att jag varit dålig på att svara på era mail det senaste. Jag vill alltid få med ALLT i mina svar och brukar därför vänta på ett bra tillfälle då jag kan skriva långa och beskrivande mail, men med allt som pågått det senaste har jag tyvärr inte riktigt haft tid. Det är ju som inte endast ett mail som ska svaras på, därför prioriterar jag blogginlägg lite istället så alla får ett livstecken från mig hehe. Men, jag har alltså inte glömt bort er, kära ni! Tålamod, tålamod!

Från vänster;

Pete (Sydafrika), Guillie (Brasilien), Virjoe (Sydafrika), Pete (England), Lukas (Okänd planet)