Happy Birthday

Idag fyller min fina Jullis 20 år och jag är ledig från jobbet, därför bestämde jag mig för att klistra ihop ett födelsedagskort åt henne med en touch av New Zeeland. I tanke på att hela Sagan Om Ringen-triologin är filmad här runt om och att vi alltid varit stora fan av filmerna tyckte jag att det var ett bra tema. Flera scener ur filmerna är filmade vid just vår sjö, Lake Wakatipu, och på andra sidan de höga bergen filmades Isengard där elakingarna höll till. Rätt häftigt va? Jag blir helt starstrucked när jag tänker på det. Jag och Lukas har bestämt oss för att åka på en av de guidade turerna om Sagan Om Ringen som finns här någon gång, men jag tror det får bli när våren kommer..

Grattis på födelsedagen, bästis!

Views

Såhär såg det ut när jag gick till jobbet imorse. Snön lyckades hålla sig över natten; killarna jag bor med är överexalterade och hade gjort en stor snögubbe i trädgården när jag kom hem från jobbet igår. Nu när jag kom hem var det, för ovanlighetens skull, inte fullt av FIFAspelande grabbar, så jag skulle gissa på att dom tagit bilen någonstans för att hikea upp med brädorna.
     Berget som man kan se tvärsöver sjön ser inte så högt ut, men det är faktiskt ca 550 meter högre än Åreskutan. Bergskedjan The Remarkables, som ni kan se bakom alla elledningar, är ett av skidområdena som finns här och dess högsta punkt mäter hela 2319 meter. Det var all bergsinformation jag hade för idag!

Snabb update; träffade en kille ikväll som jobbat på Hummelstugan. Hur random?

Rackarns också

Kul att vakna upp till detta, det har snöat hela dagen. Njut ni bara, gör det.

Searle Lane

Så ja! Har inte riktigt haft tid att sitta med datorn de senaste dagarna då det äntligen har börjat hända lite grejer för mig här borta. Det känns som att jag har börjat komma in i vardagen här lite och saker och ting har börjat reda ut sig. Den största och bästa nyheten jag har att berätta för er är att jag har fått ett jobb!! I fredags, under tiden som Lukas jobbade, bestämde jag mig för att ta tag i jobbletandet. Efter en snabb kaffe i solen med L gick jag och skrev ut några CVn och började jakten, inte allt för hoppfull i tanke på hur arbetssituationen ser ut här i stan för tillfället. Jag hade några ställen som jag tänkte gå och fråga hos, men först tänkte jag kika förbi hos mitt favorit lunchställe och tur var väl det, för där bad dom mig att komma in redan samma kväll för att provjobba. Denna gången var jag verkligen på rätt plats vid rätt tillfälle. Restaurangen har öppet för lunch, middag och blir sedan till en riktig packbacker-bar, stämningen är väldigt avslappnad och mysig. Jag har inte tid att skriva så ingående just nu, men om ni har lust så kan ni kika in på deras facebooksida eller hemsida sålänge.

Nu till något annat. Restaurangen som Lukas jobbar på har stängt under denna tysta månaden för renovering, och han hade tur att få några skift där ändå med att hjälpa till och städa och fixa. Därför jobbar han numera dagtid och kliver upp tidigt. När jag vaknade nu imorse och skulle kolla datorn lite snabbt såg jag att han hade lagt upp några foton på facebook som inte gjorde mig överlycklig.. Se bara här..

Vanligtvis försvinner allt under dagen, men man kan ju inte undgå att känna sig lite nedslagen. Jag ser hur alla skriver om hur varmt och skönt ni har det där hemma och jag är extremt avundsjuk ska jag säga. Får helt enkelt leva med tanken på att vintern här är mycket kortare och mildare, och att när det äntligen kommer vara somrigt och härligt här kommer ni att ha det mörkt och kyligt.. Hehe, ursäkta skadeglädjen. Nu ska jag ta och göra mig i ordning lite och ta en promenad ner på stan. Dags att försöka hitta lite stickade tröjor nu, eftersom jag bara packade tunna sommarkläder av någon anledning. Klockan två ska jag vara på jobbet för introduktion och ge dom alla mina uppgifter. Vi hörs!

Alive

Hej alla fina! Mår ni bra? Det var ett tag sen sist. Vi har inte haft något internet här hemma på ett par dagar, då någon (typ, eh, jag) var klantig och använde upp allt. Här hemma lägger vi inte skulden på enskilda individer.
     Det har inte hänt något särskilt spännande sedan sist jag uppdaterade, livet är i princip detsamma. Jag börjar bli desperat efter att komma härifrån lite, bara en kort busstur på fem minuter ut till en av grannstäderna hade varit fantastisk. I förrgår tog faktiskt jag och Lukas en promenad längs vattnet mot Frankton, vi hittade en liten skogsväg som går hela vägen dit härifrån. Jag har börjat uppskatta såna småsaker, som att bara gå en promenad åt okänt håll. Det är spännande, får mig att inse var jag faktiskt befinner mig.
     Förövrigt letar jag fortfarande jobb. Och jag preachar fortfarande hårt för fikan här i Nya Zeeland, försöker att inte tappa allt för mycket av min swedishness. Det låter löjligt, men jag har redan tappat en liten del av svenskan sen jag kom hit, vilket jag märker nu när jag skriver eller pratar med någon på Skype. Det finns helt enkelt en del engelska ord som beskriver så mycket bättre än vad svenska gör. Men det finns inget engelskt ord som kan mäta sig med svenskans fika.
     Vi har haft lite halvtaskigt väder de senaste dagarna. Jag hade tänkt att jag skulle spendera lite av min fria tid till att gå ut och fota staden lite, det finns faktiskt en hel del unika affärer och caféer/barer som är lite roliga att se. Men eftersom vi varken haft rätt väder eller något internet så har motivationen att göra detta inte riktigt funnits där. Ni är rätt många som bett mig uppdatera oftare så jag ska försöka skärpa till mig och släppa in er lite mer i min vardag igen!

Favourites

Tänk att det snart är tre veckor sedan jag lämnade Sverige. Dagarna är långsamma men passerar fort. Vi har fullt upp med att lösa vår vardagssituation med jobb och boende och jag börjar känna mig rätt hemma här i stan. Igår var jag hemma hos en tjejkompis till Lukas från Australien, vi spenderade i princip hela dagen och kvällen tillsammans och hade jättetrevligt. Vi klickade verkligen och det kändes som en oerhörd lättnad, trots att jag bara hade träffat henne över en snabb kaffe tidigare så öppnade jag verkligen upp mig och berättade allt jag har hållit inne sen jag kom hit. Lukas är min allra bästa vän, men det finns saker som bara vi tjejer förstår och kan relatera till så det var skönt att få ventilera lite.
     Den största delen av tiden av dagarna spenderar jag promenerandes med Lukas på stans alla smågator med en kaffe i handen. Jag har alltid druckit rätt mycket kaffe, men nu är det verkligen höjdpunkte(r)n(a) på dagen för mig. Jag har till och med börjat få lite stämpelkort här och var, stammis som man nu är överallt efter bara några veckor.
     För er som gått och undrat hur det gick med provjobbet som jag hade förra veckan, så gick det tyvärr inte så bra. Jag fick inte jobbet. En av killarna jag jobbade med bestämde sig nämligen för att flytta, så därför var dom tvugna att ta in någon ny på direkten. Då valde dom självklart någon med mer erfarenhet än mig. Så det var ju tråkigt, men struntsamma. Jag har sprungit runt hela stan och lämnat in CVn, men ingen letar efter personal nu. Så är det tydligen alltid under dessa veckorna, men om två eller tre veckor, då kommer alla börja leta och vara desperata efter personal. Nästan alla har bett mig komma tillbaka då, så jag hoppas att lyckan vänder.
     Vi har haft väldigt fint väder här ett tag, både varmt och soligt. Skinnjackans foder har klibbat sig mot min kropp de senaste dagarna. Jag uppskattar detta väldigt mycket, som ni säkert förstår. Speciellt när Lukas jobbar och jag kan sitta på stranden och rita lite, medan hippiesarna håller på med sina weirdoaktiviteter bakom ryggen på mig och gräsänderna strosar omkring bredvid mig. Nu ska jag ta och greja lite här hemma, kika på en film och äta curry för att senare kila ner på stan och möta upp lite folk. Puss och kram!!

Två favoriter på en och samma bild; rita och kaffestänk

Home is wherever I'm with you

Bartending

Det var så jäkla kul igår. Från början undrade vad fan jag gjorde bakom baren, kände mig jättevilsen. Jag jobbade med tre stycken killar som kastade mig in i det på en gång; jag kom dit klockan åtta och det var redan jättemycket folk, så de få genomgångarna jag fick var kortfattade och det var bara till att försöka memorera bäst jag kunde. Efter fem minuter fick jag börja ta beställningar, blanda drinkar och ta betalt. Det var en del småsaker som jag inte hade tänkt på innan; typ som vad det finns för olika sorters ölsorter här i Nya Zeeland, eller hur sjutton man räknar dollar. Jag har knappt handlat under tiden jag varit här, men när det väl har hänt har jag bara dragit kortet och så har det inte varit något mer med det. Nu var jag verkligen tvungen att tänka och räkna växeln, och jag hade dessutom aldrig sett hur mynten såg ut.
     Allt gick i alla fall super, bortsett ifrån några småmissar. Jag såg till att alltid hålla mig upptagen med något; blanda drinkar, ta betalt, torka baren, fylla och tömma diskmaskinen, springa ut och plocka glas.. Dom vill ju se att man alltid är på tårna och sysselsätter sig, så jag for runt som en dåre. Istället för att se upptagen ut med något annat när en gäst kom fram mot baren så var jag nästan alltid först fram för att ta beställningen. Killarna jag jobbade med var jättetrevliga och hjälpsamma, vi kom jättebra överrens. I princip alla gäster som var där var killar och jag tror aldrig jag har fått berätta min livshistoria så många gånger. Kände mig som en kändis när alla ville skaka hand, fråga ut mig om saker och bjuda med mig ut haha. Det var löjligt.
     Det känns som att jag kanske hittat min grej, jag älskar att prata med folk och på ett sånt här ställe ingår det ju att man ska flörta så mycket som möjligt vilket jag älskar. Jag är ju som lite klämcheck ibland, hehe. Har velat jobba som bartender i ett par år nu och igår fick jag verkligen uppleva visionen jag haft, när jag struttade omkring till bra musik och trodde att jag var värsta tuffingen som medverkade i en musikvideo. Jag slutade klockan halv tolv och tog en öl, och när det var dags att gå så sa managern att han skulle ringa mig, känns jättekul. Han gav mig massa beröm hela tiden och det känns som att alla tyckte om mig. Så vi får se hur det blir, känns positivt i alla fall och detta är något jag skulle kunna tänka mig att fortsätta med.

Gud vilket långt och löjligt inlägg detta blev, det var inte riktigt tanken. Det var bara så himla kul och kändes tipptopp!

Changes

Hej gosingar, hur har ni det där hemma? Jag har det helt okej här på andra sidan jorden. Har känt mig rätt så mentalt ostabil ett tag men försöker ta mig upp på fötterna igen. Det har varit så många nya intryck, känslor, människor, platser, upplevelser, you name it. Humöret svänger som aldrig tidigare, min största möjliga livsglädje kan dyka upp eller upphöra när som helst för att övergå i desperata tårar och för att sedan få mig att vilja slå ihjäl någon. Sen börjar allt om igen. Känner inte riktigt igen mig själv, ändå förstår jag varför jag beter och känner mig som jag gör. Måste ge mig själv lite tid bara och låta mig ha dessa utbrott i olika varianter. Allt blir bättre med tiden. Synd om Lukas bara, som inte förstår någonting av vad som händer. Men som vanligt finns han vid min sida och tar hand om mig. Världens bästa.

Hur som helst! Jag skriver inte för att klaga idag, utan jag hade faktiskt lite saker att berätta för er. Först och främst ville jag, liksom i de flesta inlägg, visa er en bild på bergen. Inte för att ni ska tappa hakan och tycka att det är vackert, utan jag ville sprida lite sann glädje; skadeglädje. Tänk på min desperata längtan efter sol och värme när jag nu visar er hur snön kryper allt längre och längre ner för bergssidan. Är det inte lite ironiskt? Varje morgon när jag vaknar och tittar ut så vet jag inte ifall jag ska skratta eller gråta.

Nästa grej som jag hade att berätta väger (nästan) upp sorgen för den kommande vintern. Ikväll ska jag nämligen provjobba! Stället heter Harry's Pool & Sports Bar och ligger mitt i centrum i princip. Det är en mysig lokal pub, jag var dit igår kväll en sväng och träffade managern och det kändes rätt bra. Pirrigheten ligger i själva jobbet jag ska göra, jag har ju jobbat lite som servitris innan och det har funkat okej. Det jag ska göra nu är att vara bartender, haha. Berättade att jag knappt har någon erfarenhet men han brydde sig inte riktigt, här verkar det som att personlighet och attityd går före. Tur för mig, det!

Så ja, det är mycket förändringar som pågår just nu. Årstider, känslor, tankar, vardag, jobb. Man blir lite förvirrad och det är inte konstigt att man blir knäpp. Men jag hoppas och tror att det är förändringar till det bättre.

Ville också säga att jag saknar er alla väldigt mycket, och att jag tycker det är jättekul när ni väl lämnar en liten kommentar eller skickar ett mail. Det värmer. Puss!

Mövenpick

Jag och Lukas har hittat en ny favoritglass, märket heter Mövenpick. Såg att märket finns i Sverige också, så prova prova. Vi har testat både crème brûlée och tiramisu, och trots att vi båda får jätteont i magen av glass så kan vi inte låta bli att trycka i oss ett halvt paket..

Bergsklättring och frisbeegolf

Idag blev det till att gå upp tidigt, i och med att det skulle vara fint väder hade vi bestämt oss för att göra en liten utflykt. Först mötte vi upp en av Lukas tjejkompisar som jag ännu inte hade träffat, det hade jag sett fram emot så vi möttes upp för en kaffe. Sen började äventyret. Det finns en kabinbana som går upp på ett berg här, där alla de typiska Queenstownbilderna är tagna. Vi bestämde vi oss för att bestiga berget istället för att fuska och lifta upp. Det var väldigt jobbigt, och den såkallade leden som vi skulle följa hade inga handräcken att följa eller någonting. Vilket gjorde det väldigt obehagligt för en höjd- och branträdd människa som mig. Men upp tog vi oss, och jag var helt skakig, yr i huvudet och illamående haha. Mesig. Tufft var det i alla fall, och det är såna här saker som jag känner att jag vill passa på att göra nu. Verkligen känna att jag är på andra sidan jordklotet liksom, de flesta andra dagarna har jag mest spenderat på stan och det känns inte lika kul och exklusivt.
Vi tog i alla fall kabinbanan ner, kände inte för att gå tillbaka hela vägen. Vi hade bestämt att vi skulle ner i parken och spela frisbeegolf med några snubbar, dom har nämligen en bana som går runt hela parken. Killarna verkade ha kul. Jag insåg ganska snabbt att frisbee inte var min grej, då jag råkade slänga iväg ena frisbeen i dammen och Lukas var tvungen att vada ut för att hämta den. Efter det höll jag mig till kameran och enlitersflaskan med äppelcider som vi köpt. Solen gick ner rätt snabbt, men det var ändå mysigt att vara ute och promenera. Innan vi gick hem gick vi förbi "ICA" och handlade mat. Ikväll ska vi äta potatismos!!

Känns som att det börjar bli lite väl mycket landskapsbilder här nu, så jag ber om ursäkt för det. Ska försöka hitta roligare saker att fota, men tills dess får ni stå ut!

En oönskad överraskning

Kära ni, detta var vad jag vaknade upp till imorse. Jag ville bara gå och lägga mig igen när jag såg de vita bergstopparna. Vad gör jag på den här sidan av jordklotet egentligen? Imorgon ska det i alla fall vara soligt och varmt ute. Det ser jag fram emot. Smält skiten bara.

Churros och kung fu

Det har inte hänt så mycket de senaste dagarna, vi var ut här om kvällen och var därför rätt slut igår. Blev en lugn dag och idag likaså. Regnet har inte upphört och kommer hålla i sig tills imorgon verkar det som. Vi åt lunch hemma och sen gick vi och fikade på ett argentinskt café och åt såkallade "churros", någon slags bakelse som jag inte riktigt kan komma på vad jag ska jämföra med, som man doppar i mörk choklad eller caramelsås. När det var dags för Lukas att gå till jobbet gick jag hem till huset och städade lite. Nu sitter jag i soffan med fem snubbar och kollar på Kung Fu Panda! Har lite svårt att smälta detta, att dom satte igång den av alla filmer. Har känt mig lite ensam och vilsen de senaste dagarna, nu känner jag mig lite mer som hemma. Helt underbart.

Let's get down to business

Idag har varit en rätt produktiv dag. Vi klev upp tidigt och gick på möte med banken, så nu har jag fått ett bankkonto här. Dessutom har jag fått ett IRD-nummer (motsvarar typ våra personnummer, behövs för att få jobba) OCH så har jag fått ett SIM-kort med ett NZ-nummer! Så vi har fått en del gjort idag och det har varit mycket pappersarbeten att fylla i. När vi var klara med det gick vi hem en sväng för att äta lunch och sen tog vi en promenad på stan och tog en kaffe. Gick på lite gator jag inte sett innan och följde strandpromenaden en bit och fick se staden från en annan vinkel.
Lämnade av Lukas på jobbet och strosade hemåt, gick lite nya vägar och förvånande nog hittade jag hem helt perfekt. Klockan är snart fem och jag är hemma med killarna som vi bor med, Guillie (från Brasilien) och "King Julian" (från Sydafrika, kan inte stava till hans riktiga namn så jag och Lukas har döpt om honom efter lemuren i Madagaskar för dom pratar likadant!!!!). Ikväll ska jag plocka upp L efter jobbet och så ska vi ut på stan en sväng och möta upp lite folk.

Vädret var inte helt toppen idag heller, molnen från gårdagens regnväder hängde kvar tills in på eftermiddagen och har precis försvunnit, nu när jag är tillbaka hemma. Lite typiskt, eftersom vi tänkte fota lite fina bilder idag istället. Jag tog ändå med kameran ut, desperat efter att få visa er lite hur det ser ut här omkring.

NZD

Satte ihop ett litet kollage med Nya Zeeländska dollar. Rätt fina va? Behövde ta ut en femtiosedel när vi skulle ta bussen från flyget och undrade vad sjutton det var jag höll i. Kul att dom har lite stil här i alla fall!

1 NZD är ungefär lika mycket som 5,5 svenska kronor.

Fudge

Hade bestämt att vi skulle kliva upp rätt tidigt och strosa runt på stan med en kaffe och gå runt i parken för att ta lite bilder. Men så blev det inte. Vi vaknade vid halv tolv och vädret ute var inge vidare, regnigt och dimman tonar ut bergstopparna. Vi gick ändå ner på stan för att boka ett möte med banken och äta lunch. Gick in på en godisaffär som Lukas berättat jättemycket om, dom har nämligen någon slags fudgekaka i massa olika smaker. Expediterna insisterade på att jag skulle smaka så många jag ville och godkände inte ett nej. Sen skulle dom fota provsmakningen så då var det bara att trycka i sig ännu mer. Crème brûlée, passionsfrukt, äppelpaj, ja det fanns alla möjliga smaker och jag testade en hel del eftersom allt skulle fotas och behövde fotas om igen.
Lukas har precis gått till jobbet, lite tråkigt. Vädret tillåter mig att med gott samvete stanna hemma och ta det lugnt, känns som att vi haft något på schemat hela tiden sen jag kom hit. Har städat lite och packat ur min väska. Tycker det är jättekul att ni är så många som läser! Känns bra att ni inte har glömt bort mig där hemma och fortfarande är nyfikna på att veta vad som händer.

Detta är vad jag ser genom fönstret nu när jag ligger i sängen med datorn..

Ett dygn

Nu har jag varit här i lite mer än ett dygn, klockan är snart tolv. Vi klev upp rätt sent och mötte upp en tjej som jag träffade igår och åt lunch. Fick se lite av staden i dagsljus. Ingenting här är ser ut som jag hade trott, vet inte om det är bra eller dåligt men det är alltid förvirrande när den uppmålade bilden man haft möter verkligheten. Sen blev det en kort biltur till Frankton, grannstad med Queenstown. Det var där jag landade med flyget och det tar ungefär fem minuter med bil. Vi handlade lite mat och ett element, husen här har nämligen inga inbyggda element utan vill man inte frysa ihjäl så får man köpa ett sånt här själv. Detta var dessutom första gånen jag åkte i en bil som är gjord för att köra på fel sida av vägen.

Tog lite bilder genom bilrutan på väg tillbaka från Frankton, blev väl inte så bra i tanke på  att jag höll ut kameran genom fönstret och fick chansa på vad motiven skulle bli. Ville bara försöka förmedla känslan av att vara så omgiven av dessa höga berg men det kommer inte riktigt igenom i fotona, de ser större ut i verkligheten. Imorgon ska vi ut och kika i staden och parkerna, då lovar jag att det kommer mer bilder på min nya hemstad (??!?!) !

Framme i Queenstown

Från flygplatsen tog vi en buss in till Queenstown, tog cirka tio minuter. Det kändes helt galet att se de höga bergen som omringar staden och sjön; jag har aldrig varit förtjust i berg utan föredrar öppna platser, men ska jag vara ärlig så var det häftigt. Vi behövde bara gå en kort bit från stället där vi hoppade av och sen var vi tydligen hemma vid huset, som till insidan påminner lite om fjällstugorna man kan hyra hemma i Åre med högt snedtak, bulliga soffor och fåtöljer samt en eldstad i centrum. Vårat sovrum är faktiskt jättemysigt med stor säng, garderob och med utsikt över bergen och sjön. Tänkte visa er runt här hemma lite någon dag.

Vi gjorde innget särskilt när vi kom hem, lämnade in sakerna på rummet och jag fick en liten rundtur. Sedan berättade Lukas att han hade en överraskning; han hade bokat bord för oss på en av de finaste restaurangerna här i staden och efter det skulle vi gå ut en sväng och träffa lite folk.
Middagen var helt fantastisk, vi fick ett litet bord precis vid fönstret med utsikt över stranden och sjön. Jag åt en jättegod svamprisotto. Vinglasen var de största jag sett, hehe. Vi blev jättemätta, men kände att vi inte kunde gå utan att dela på en crème brûlée som serverades med färska frukter och cocosglass. Behöver jag ens beskriva hur det smakade?
Vi gick runt mellan diverse barer och jag träffade allt för många personer för att lägga alla på minnet. Dom å andra sidan, verkade ha superkoll på mig innan jag ens hunnit presentera mig. Det var en jättemysig kväll och alla var verkligen jättetrevliga.

Trots att jag rest så långt och så länge så känner jag inte av någon jetlag alls, och det blev en rätt sen kväll. En toppenkväll. Och trevligheterna slutade inte där, utan imorse vaknade jag upp till det här..

Utanför vårat sovrumsfönster.

Äntligen

Det fanns ingenting riktigt speciellt med Hong Kongs flygplats, förutom alla olika matställen som fanns att välja mellan. Direkt när jag klev av planet så möttes jag av en luftfuktighet som jag aldrig har upplevt förut; det var väldigt varmt och klibbigt. Jag fördrev tiden med att sitta lite vid lånedatorerna och gick mellan restaurangerna och caféerna. Det enda jag vågade mig på att äta var en varm macka, eftersom allt stod på kinesiska. Att gå till gaten tog drygt tio minuter om man gick på rullbanden som fanns, och jag skulle till gate 32. Totalt fanns där 80st gater, så jag är glad att jag slapp gå ända till slutet.

Denna gången fick jag bara ett säte på planet och det var väldigt obekvämt så jag sov inget vidare. Satt mellan två äldre par, det ena från Nya Zeeland och det andra från Hong Kong. Vi fick passagerarkort som vi var tvugna att fylla i, såna som man ser på Gränsbevakarna Australien. Det var lite läskigt att fylla i och jag gick igenom det flera gånger för se till att allt stämde, har ju sett hur hårda dom är när det kommer till sånt. Vissa frågor kändes lite idiotiska, typ som en som löd "har du varit i skogen något det senaste". Vad svarar man när man bor i en skog liksom? Jag svarade i alla fall att jag inte hade varit där. Fick dessutom hjälpa chinesparet bredvid mig, som knappt pratade engelska - gav ett bra resultat då jag fick bådas filtar och då blev ägare till tre stycken.

Väl i Auckland hade jag bara två timmar mellan flygen, och jag var tvungen att hämta ut väskan (som INTE hade försvunnit, vilket var min stora farhåga), hämta ut biljetten, lämna in väskan igen, hitta till rätt terminal och gate. Men innan allt detta så skulle jag tydligen stå i kö i cirka en halvtimma, för att sedan visa upp mina dokument och passagerarlappen. När jag insåg att det var då som skulle bli det avgörande ifall jag skulle få komma in i landet eller inte så blev jag väldigt nervös, tänk om det hade varit något jag missat att göra med visumet eller så som skulle förstöra allt. Men det gick bra och jag stressade vidare för att hinna med allt.

Sedan var det dags att ta flyget mellan Auckland och Queenstown och det gick på mindre än två timmar. När vi var ungefär halvvägs så började planet att gå ner och man kunde se det typiska Sagan Om Ringen landskapet; att titta ut genom fönstret kändes som att kolla på en naturdokumentär på TV. Det kändes overkligt. När vi skulle till att landa insåg jag för första gången på riktigt att jag var i Nya Zeeland, att jag de senaste två dagarna hade rest runt halva jorden ända hit.

Lukas mötte mig precis vid ingången och det kändes så himla konstigt att träffas igen.

Flygplatsen i Hong Kong..

..det är inte alltid lätt att veta var man är på väg.