Exposition

Jag har haft det rätt tufft det senaste helt ärligt. Därför jag inte har varit så mycket med datorn och inte uppdaterat på bloggen. Jobbat konstiga timmar, varit sjuk, och sen allt det mentala. Att vara osäker på och i sig själv, allt som känns nytt och främmande, försöka passa in, sakna vänner och familj, funderingar om framtiden.. Har bara varit lite mycket. Gjorde slut med Lukas idag, han gick hem tidigt från jobbet och vi har precis pratat i två timmar om allt (ingen fara, vi är tillsammans fortfarande). Så förlåt att jag är och har varit tråkig och osocial, hade tänkt försöka använda alla lediga dagar till att försöka skypa med er där hemma men tiden har istället gått till att försöka reparera och få allt till det bättre. Jag har inte riktigt haft något roligt att komma med och man vill ju gärna måla upp bilden av att allt är så perfekt och precis som jag föreställt mig. Jag visste att det skulle bli tufft och jag försöker bara ha tålamod och ge allt sin tid.

Har inte velat visa denna sidan för er där hemma innan, har inte velat berätta om det negativa utan bara visa upp det positiva. Hur häftigt allt är, hur spännande och roligt vi har det och blabla. Och jag ville egentligen inte skriva om sånt här helt öppet på bloggen. Men som vi alla vet är livet inte alltid bara roligt och enkelt. Så tack så mycket för alla mail och skypesamtal, jag uppskattar verkligen hur mycket ni bryr er om mig. Jag vill att ni ska veta att jag mår bra i det stora hela och att jag saknar och tänker på er alla VARJE dag.

Churro Sundays

Tanken var att jag skulle använda mina två lediga helgdagar till att försöka skypa med er, eftersom det är särskilt svårt att passa in med både tidsskillnaden och vardagar. Tyvärr fick jag inte vara ledig på lördagen som jag skulle, utan var tvungen att jobba ändå så där försvann en dag. Nu är det söndagkväll här och vårat internet vill inte riktigt fungera som det ska, plus att vi får finbesök här om ett tag så jag antar att det inte kan bli av nu heller. Jag trodde inte att det skulle vara så svårt att hålla kontakten, men det har visat sig vara rätt komplicerat! Speciellt nu när jag jobbar dessutom, idag är min första lediga dag sen förra torsdagen och min sista tills nästa helg. Sen har ju ni också fullt upp med era egna liv.

     Idag skjutsade vi Guillie som skulle med flyget till Frankton. Vi åt på Burger King som jag inte har varit på sen förra sommaren, och till min besvikelse fanns det varken veggieburgare eller vitlöksdipp. Pommesarna var inte alls lika bra som hemma utan kändes lika slinkiga som McDonalds. Jag hade verkligen längtat efter detta och blev jätteledsen haha. Vi droppade av Guillie på flygplatsen och sen åkte jag och Lukas till "shoppingcentret" som finns där. Storhandlade mat och massa annat, så idag fick jag åtminstone mitt begär av att åka utanför staden tillfredsställt. Första gången som jag åkte bil när Lukas körde dessutom, kändes rätt konstigt att se honom bakom ratten. Efter en hel del shopping kom vi hem för att packa upp och förbereda churrosarna som vi lovat våra vänner, Teegs och James, att bjuda på.

One and a half

Idag är det inte vilken dag som helst, det är nämligen min och Lukas 1,5-årsdag! Helt galet hur fort tiden går och hur mycket som hinner hända. Jag tänker på allt jag/vi har hunnit med under tiden vi varit tillsammans och allt som har hänt. De största och viktigaste sakerna är väl att jag gjorde min första egna utomlandsresa, tog studenten, flyttade till Visby med Lukas, flyttade hem och började mitt första riktiga jobb, vi flyttade in till Åre, jobbade ihop pengar, planerade och genomförde en hel del jobb inför en stor flytt helt själv OCH flyttade sen till andra sidan jordklotet och lämnade allt som någonsin varit bekvämt och säkert i mitt liv. Ofta får jag ångest och tänker att jag är 20 år och inte har gjort något med mitt liv, att jag bara låter livet glida förbi. Men när jag tänker efter så har jag gjort allt detta under bara 1,5 år, så jag undrar verkligen vad jag kommer ha hunnit med inom de kommande åren.
     Egentligen hade jag lust att skriva lite cheesy om hur glad jag är över att jag träffat Lukas, men jag ångrade mig. Jag tänker alltid för mycket och lyckas aldrig få ut allt jag vill säga. Kort och gott; jag är bara väldigt glad. Och jag är minst lika glad över att alla mina nära och kära också har tagit emot honom med öppna armar, det är så kul att ni tagit er tiden att, på ett eller annat sätt, lära känna honom oavsett om det varit genom att prata med honom i telefon, på facebook eller i verkligheten. Min familj och mina vänner är det viktigaste jag har, likaså Lukas. Så tack.

3 December 2011

Varje gång jag kommer in genom dörren här hemma så möts jag av de två (tre med Lukas) killarna som jag bor med, samt två andra killar som jämt och ständigt hänger här. Dom hänger alltid i vardagsrummet, spelar TVspel, lyssnar på musik, lagar stora middagar och diverse. Idag mår jag så himla bra, det känns verkligen som att jag börjar få ordning på saker och ting. Denna lyckokänsla gör att jag verkligen känner hur mycket jag uppskattar dessa personerna. De är ju trots allt som min nya familj. Dagen i ära bestämde jag och Lukas oss för att göra hemmagjorda churros (de argentinska "bakverken"). Efter jag slutade jobba gick vi och handlade allt vi behövde, och när vi kom hem var såklart alla grabbar här hemma. Lukas skötte själva the making av churrosarna och jag städade och dukade fint vid bordet. Det bjöds på nyfriterade churros med dulce de leche (typ, karamellsås) och saft.
     Nu sitter vi alla uppkrupna i sofforna/fåtöljerna med en sprakande eld och det spelas givetvis FIFA nu under tiden som jag skriver. Jag har en härlig känsla av välbehag i kroppen och vill dessutom be om ursäkt för att jag varit dålig på att svara på era mail det senaste. Jag vill alltid få med ALLT i mina svar och brukar därför vänta på ett bra tillfälle då jag kan skriva långa och beskrivande mail, men med allt som pågått det senaste har jag tyvärr inte riktigt haft tid. Det är ju som inte endast ett mail som ska svaras på, därför prioriterar jag blogginlägg lite istället så alla får ett livstecken från mig hehe. Men, jag har alltså inte glömt bort er, kära ni! Tålamod, tålamod!

Från vänster;

Pete (Sydafrika), Guillie (Brasilien), Virjoe (Sydafrika), Pete (England), Lukas (Okänd planet)

Rock N Roll.. eller?

Tänka sig, jag gick från att inte ha något jobb eller något att göra om dagarna till att ha ett fullspäckat schema. Sen jag fick jobbet på Searle Lanes har jag bara varit ledig två dagar och nästa ledighet kommer inte förrän nästa lördag. Allt går bra än så länge och jag börjar komma in i det väldigt bra. Alla jag jobbar med är väldigt trevliga och jag tror att detta kommer bli bra. Jag jobbar för det mesta dubbelshift, dvs både lunch och middag. Jag slutar vid ca nio eller tio på kvällen och det sista jag gör innan jag går är att hjälpa till i baren, så det är kul eftersom det är det som jag varit lite sugen på att göra nu ett tag.
     Igår kväll kom jag hem vid tio, och trots att jag skulle upp och jobba nu idag så bestämde jag och Lukas oss för att gå på en fest med 80-talstema. Vi klädde ut oss till ett rockpar; Lukas var så exalterad över detta (hans första temafest!!?!) att han hade gått och köpt peruk och hela köret. Han bad mig till och med att sminka honom, så mycket såg han fram emot detta. Så vi klädde på oss och gjorde oss tuffa och sen skuttade ner vi på stan, båda väldigt förväntansfulla med allas blickar på oss. Innan vi gick till baren där 80-talsfesten skulle äga rum, gick vi runt mellan lite andra ställen och väckte uppmärksamhet. Väl inne på rätt bar möttes vi av en fylld lokal, men upptäckte snabbt att vi var de enda som var utklädda. Vi fick snart reda på att kvällens tema var 80-talsmusik och att det inte var meningen att man skulle klä ut sig.. Vi kände oss som de största idioterna i stan. Men vi hade i alla fall kul när vi gjorde oss i ordning.